Sextioåttonde tanken: Kraft och mod

I helgen var jag på Redbergsteatern med fotografen Maja (som bland annat har tagit bilden på artisten Styx ovan) och skrev om gotisk magdans. Artikel finns på Kulturbloggen, och en smått redigerad variant kommer här:

2009-04-22

MÖRKER OCH LJUS: TRIBAL POWERTRIP SHOW I GÖTEBORG

Attityd, styrka, glädje och kamp; att se föreningen Tribagoths show Tribal Powertrip Show är att få en rejäl, omskakande dos av allt detta och lite till. Dessutom ges åskådarna en färgsprakande kavalkad i musik, kläder och starka uttryck. Det är helt enkelt en mäktig upplevelse.

Gotisk magdans, eller gothic bellydance som Tribagoths grundare Callisto väljer att kalla det, är en egen dansstil som vunnit mark under senare år. Utöver gothic bellydance finns andra kraftfulla stilar, bland annat tribal style eller ATS (American Tribal Style) som alltid dansas i grupp, och tribal fusion som är en mer tekniskt inriktad solodans. Alla dessa varianter får vi se under kvällens show. Det söta, väna och gulliga som oftast förknippas med den orientaliska magdansen, får ge vika för det vackert vemodiga och hjärtskärande mörka. Callisto vill, bland annat genom de danskurser hon driver, förmedla budskapet att: ”Jag kan visst!”. Tillåtande är ledordet och tjejer ska ges tillfälle att ta plats på egna villkor. Callisto betonar under vårt samtal vikten av att våga vara arg, att acceptera det dualistiska i människan, att vi har både ljus och mörker inom oss. ”Come over to the dark side”, säger hon och ler.

Lördagens show på Redbergsteatern i Göteborg inleds med en svärdsdans där artisten Shaman slåss med demoner om de oskyldigas själar. Sammanbiten lyfter hon svärdet och demonerna faller en efter en. Därefter följer Styx som, då hon dansar en gothic fusion till Aphex Twin, ser ut som en livsfarlig kobra – redo att hugga. Magnolia jazzar loss till en mörk cabarétversion av Princess Crocodile och lyckas förena silverskornas och håruppsättningens mjukhet med en Mata Hari-attityd som heter duga. Sjumannagruppen TribalEyes från Sandefjord i Norge lyfter guldsablarna högt över sina huvuden och förmedlar en…urkraft är nog det bästa ordet, en kvinnlig sådan.

Sedan kommer Magdalena in på scenen. Hon berättade innan showen om att kunna förena livsstil och dans, och dessutom att, i den gotiska dansens form, få möjlighet att uttrycka sin kristna tro. Symboliken och inspirationen från ovan blir tydliga med hjälp av de svarta solfjädrarna i hennes nummer. Högre och högre flyger hon och det mörka viker undan för ljuset i hennes ögon. Scennärvaron är stark och den svartvita klädseln understryker det dualistiska, det mänskliga såväl som det gudomliga. Hon följs i sin tur av den danska duon Gaiagaia, som låter två slagskämpar mötas på scengolvet. De liknar två fåglar, eller katter, där de aggressivt och smidigt klöser ögonen ut varandra. Det påminner om hiphopens battles, men rörelserna, blickarna och kropparnas utstrålning gör det till mycket mer än så.

Även nästa artist, Isra, och jag har pratats vid innan föreställningen. Hon har en önskan att förmedla platsen där man finner styrka, en plats för lugn och ro, och kan andas. Det lyckas hon med, utan tvekan. ”Dansen har lärt mig att jag klarar mig själv”, säger hon. ”Det är egodans.” Kvällens första akt avslutas med arrangörerna, och banbrytarna i Sverige inom ATS, Tribal Empire. De är stolta, vackra och visar verkligen att de har kul!

Andra akten inleds med Serpentine Tribal som med snygga höftskak förmedlar ren och skär glädje. De följs av Ninozka som ledsen, söt och docklik gör en otrolig bakåtböj, Emelie som i sin tribal fusion definitivt lever upp till devisen ”se men inte röra” och Donya som med armen i mitella efter en bilolycka, lyckas med konststycket att med humor och attityd visa att ett visst mått av orörlighet inte hindrar henne från att trollbinda publiken.

Pionjären inom gothic belly dance, Callisto, äntrar scenen. Hon älskar att dansa med vapen och ikväll är inget undantag. Hon har full kontroll mitt under det att hon löper amok: över kroppen, dolkarna och sig själv. Nöjd avslutar hon sitt verk men inser att hon är ensam kvar. Sorgsenheten tar överhanden och genomsyrar såväl ansiktsuttryck som kroppsspråk. Styrka och makt förbyts i smärta och skönhet. Vad ger segerruset för bitter eftersmak när man är ensam kvar? ”Känslan av att inte få vara med, att stå utanför…den vill jag förmedla”, sa hon tidigare under kvällen. Hon lyckas. Jag har en klump i halsen.

Showen fortsätter med ett rent ut sagt vansinnigt nummer av Gaiagaia: science fiction afro tribal. Det är som att romerska soldater har smält samman med ballerinan i en saga av H.C. Andersen eller som att C3PO dansar electric boogie korsat med afrikansk traditionell stamdans. Det är helt vrickat och alldeles underbart! Cecilia tar över i ett myntrassel i lyxvariant; rytmiskt och markerat till tunga beats. Tribal Empire avslutar sedan som mörkrets drottningar där de låter det tunga och mörka möta den lekfulla stoltheten till hård industrimusik. Självförtroendet lyser och det smittar.

Jag och fotografen Maja tumlar ut i natten, överväldigade och fullmatade med intryck. Håll utkik – kanske finns det en danskurs nära dig?

Fotograf:
Maja Kristin Nylander
majakristin[at]gmail.com


Länkar:
http://tribagoth.se
http://www.kardemumma.org/
http://www.gothicbellydance.se/
http://www.gothicbellydance.com/gothicbellydance/
http://www.spiritual-gothic-bellydance.se/
http://www.nocturnalfusion.com/
http://www.youtube.com/watch?v=D2DCIrdoxsM
http://www.fcbd.com

Annars läser jag manus för Carl Crona. Och så är det Världsboksdagen. Tjoho!