Tanke nr 801: Voj öde

Firar Tove Jansson med att dricka rikligt med kaffe, klappa katter och sova ihoprullad med granbarr i magen. Längtar efter havet och båthusets hemligheter, efter att krama klippdassen även om han klibbar och beundra Rådd-djurets knappsamling.

Nummuliten närmar sig långsamt och Mårran har fått rosenbusken att frysa till is. Homsan och jag har likadana frisyrer och tränger ihop oss bakom kakelugnen tillsammans med förfadern. Men jag vill hellre dricka limonad på verandan och segla på små moln, leta vrakfynd och se hattifnattarna sträcka sina tassar mot horisonten. Vill dingla med benen och slänga alla ägodelar, röka pipa och fundera över alltings onödighet – antingen i hängmattan eller i spårvagnen av sjöskum.

Jollen lyser med sin frånvaro men handväskan är alltid inom räckhåll. Magpulver klarar jag mig utan och Sniff är, även om han är ett mycket litet djur, aningens irriterande. Förhoppningsvis sitter Too-ticki under isen och metar när jag dyker upp, om inte hemulen har hunnit före.

Hej så länge.